Ja mina vänner, det är torsdag, den tolfte februari, tvåtusennio.
Jag sitter här inne i förrådet, som jag för övrigt städade ur häromdagen. Så nu är det rena chill-zone här inne.
Alissa sitter här brevid mig och läser "Halvan - Här kommer sopbilen". Som jag dock inte tycker är en barnbok. Men det vore ju strax intill skandal i att ta ifrån henne boken och säga att hon är för liten för den, haha!

Jag vaknade av ett jävla dönande imorse, då det lät som extremt hög, tätt inpå löjlig bas sattes igång precis utanför mitt fönster. Efter en liten stund kom jag att tänka på att dem håller på att renovera badrummet två hus bort.
Sånt kan vara skapligt irriterande. Att folk väcker en, när man väl är ledig. Inte att dra igång en jävla borrmaskin, eller va fan det nu än var,  och döna så inåt fan..

Såg även att det var nästan två veckor sen jag skrev. Och det blev nog som jag har sagt innan, att jag skriver max två gånger i månaden här. Förlåt, om ni är några som följer min blogg, men det händer alldeles för mycket för att jag ska för överhuvudtaget kunna skriva någonting här, då jag saknar tiden. Och det är ingen idé att säga att jag ska bättra mig, för det gör jag inte ändå..
Jag tror att jag vill vara den perfekta människan. Men sanningen är, att jag är nog den sista som kan vara det..

I måndags var vi i Danmark. SPL On Tour. Dock saknades sheriffen, och tanten. Alltså, Jennie och Kärring.
Och det dröjer nog ett tag innan jag åker till danmark igen. För det är ju inte det bekvämaste för plånboken att bli tunnare och tunnare. Men det är vad folket säger, jag är spelberoende. Ja det är jag, men varför ska ni lämna mig ensam vid dem här enarmade banditerna, när jag redan innan vi klev på båten bad er att inte lämna mig ensam vid maskinerna, för jag spelar bort mina pengar? Haha.
Det var dock inte samma grej att vara i Danmark denna gången som det var sist. Jag saknade min lojale supar-vän, JenJen.
29 Oktober, 2008. Dagen efter jag fyllde arton. Det var den dagen vi gjorde ölhäv till en sport, och att decka till ett nytt döds-straff. Men det tas igen fram mot våren igen, aight? ;) .
Antingen till resan ner mot prag i partybussen, eller danmark över dagen. Eller både och. Du bestämmer. SPL is at your side!
(Haha, ja det är säkert många som tänker nu på mitt inlägg där jag förmedlar att man inte ska supa, etc. Men jag sa faktiskt att någon gång ibland är OK ;D)

Nu ser jag att klockan är tio över elva, och min första kopp med kaffe är slut.
Jag kom även på att det är öppna förskolan idag uppe i kyrkan. Så vi ska gå upp dit strax.
En kaffe till, sen så ska man finna sig orken till att gå upp.
Fruktansvärt trött har man varit dessa dagarna. Och jag undrar om man inte har gått och blivit lite sjuk?

Det är ständigt dessa tankar som ligger och gnaver.
Sanningen är den, att jag är rädd. Jag är så grymt rädd.

Jag är deprimerad, och jag hatar det.
Varför kan inte saker bara återgå till vad det brukade vara?
Damn I hate this moments.

Nu traskar vi vidare, och vi hörs säkert om två veckor igen! Haha.

Fred ut ,
/ Pappa Påhlsson