Änna så änna.

Klockan är förjävla mycket, och jag kan inte sova. Varför jag inte kan det, har jag ingen direkt aning om för att vara ärlig.
Antagligen för att jag ska åka och plocka ur rören jag har i näsan.
För som jag sa till Jennie innan, så är det inte den dagen jag opererade mig som jag längtat efter i tre år, utan det är när läkningen är klar, rören är ute ur mitt system, och jag kan andas med näsan friskt igen. Det blev en lång mening där ja, haha..

Hur sysselsätter jag min tid egentligen? Jag har absolut ingen aning om vad jag sysslar med på kvällarna, ändå hinner klockan ALLTID bli så förbaskat mycket. Och självklart så hänger jag inte med alls om vad som händer i svängarna.
Jag duschade för en stund sen, om ni ville veta det.
Och skönt var det må jag säga!

Idag så åkte Alissa och Jennie hem, vilket har resulterat i en stor saknad, som nästan övergår till en lite mindre panik känsla av tomhet här hemma.
Rätt lustigt hur två personer kan få en att må så mycket bättre, bara av att finnas runt en. Mådde rent utsagt skit fram tills de kom hit. Låg febrig hela tisdagen, hostat blod hela vecka, and so on. Men jag har ändå mått relativt bra, sen de kom hit.
Alissa och jennie har fått mig att skratta. Att läkeprocessen är en baggis, sålänge man har sina nära och kära runt omkring sig. Livet blir så mycket enklare när man är fler än en, right?

Ja, iallafall. Dem åkte hem förut, (och jag saknar er, så enormt mycket), så jag tänkte att jag går över till britta en sväng innan jag går ner och handlar det som var nödvändigt att införhandla.

Blev att man stannade där mer än en liten stund iallafall. Satt nog och pratade med henne i 45 minuter.

Tiden går så fort när man pratar med någon i Mirandas familj. Man känner en så.. Jag vet inte riktigt, ett så mycket mer levande samtal, om ni förstår hur jag menar? Alltså.. vi båda har en sorg, som är den samme, men vi kämpar oss igenom det, tillsammans.

Hursom, det var otroligt mysigt. Dricka en kopp kaffe, och sitta och snacka rent allmänt.

Jag har ingen aning om när jag har tänkt somna, men det får nog bli snart tror jag.

Tills vidare, så hörs vi senare.

Fred ut

/ Pappa Påhlsson