Ja, men så kan det vara ibland. Att allting känns väldigt rätt, som nerskrivna ord på ett papper.
Exakt för tillfället så känns allting väldigt rätt, och jag är posetiv till vardagen.

Har fått praktikplats på ett ställe, dock börjar det om två veckor (tror jag iallafall) på en särskola, som elevassistent. Någonting jag har haft i planerna att försöka få jobb som sedan. Så jag får hoppas att jag trivs på arbetsplatsen och att det är lika underbart som mina förhoppningar är höga.
Jag är tyvärr enormt skoltrött, så man känner att man inte presterar fullt ut, just för att man är så fruktansvärt trött på allting som har med papper, penna, suddigummi och undervisning i en stor kombination att göra.
Jag finner noll motivation till att fixa klart det, men trots det så kämpar jag på. För vet ni vad?
Mitt motto är ju Never Give Up. Och det tänker jag inte göra, jag tänker inte ge upp, nu när det är slutspurten (även om jag var där förra året, så får man vända om och springa om sträckan) och bara fixa klart det.

Dock har en ångest om körkort börjat växa i mig, vilket jag inte gillar. Då jag inte ens börjat övningsköra.
Just det här körkortet som känns så viktigt. Det känns som det numera är ett krav för att få något jobb över huvudtaget. Vet egentligen inte att det är något krav, men det är en oerhörd merit. Och jag kan tänka mig att det är precis som vännerna till mig säger, att det är en frihet, att ha körkort. Den bästa kombinationen i detta är väl att ha en egen bil med. Just att känna sig så fri, att bara kunna gå ut till bilen och vrida om nyckeln, och åka dit vägen tar en.
Besöka platser som man gärna vill se, som man kanske var vid när man var liten, eller på senare dag, som man bara kan komma till om man har bil.

Fast jag kanske ska köpa mig en moppebil?

Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på att uppdatera, men jag orkar faktiskt inte. Jag orkar inte sätta mig ner varenda dag och skriva ner vad jag har gjort under dagen, eller vad jag har ätit. För ärligt talat, vem fan vill läsa det?
Då blir det bättre att jag uppdaterar nån gång varannat halvår, och kan slänga in ett lite längre inlägg om vad som hänt den senaste tiden.
Det har dock inte hänt så mycket den senaste tiden, utan har bara njutit av att hänga med familjen, och bara varit den jag är.

Snart fyller jag 19år, och då har Jennie och jag kommit överens om att vi ska åka till Danmark i år igen.
Förra året var vi där, och det blev minst sagt lyckat. Just att åka iväg över en dag, brukar räcka för att kunna samla ihop sig, och skita i allt annat, och bara köra på, rent impulsivt.

För som sagt var, livet är för kort för att vara negativ. Ta allt med en nypa salt istället.
Och vem som ens kom på det där uttrycket måste varit förjävla skumm.. För en nypa salt är ju bara... salt?
Ta allt med en nypa socker, eller typ en näve godis?
Det låter bättre. Det ska bli mitt nya uttryck.
Ta allt med en näve godis, haha.

Och snart så måste jag komma igång med att träna. För det börjar kännas av nu, att man är fruktansvärt slö, och stel. Kan få träningsvärk av att skala potatis, och då är det illa.
Jag saknar Shortlife, och jag saknar den känslan underbara känslan att vara så slut i kroppen så man inte orkar röra sig, att känna att man varit hurtig!
Må bra, som hanna säger. Ta allt med en näve godis, så blir allting bra. Var sak har sin tid.
Jag har gått upp i vikt, då jag har strikta mattider, och rejäla måltider.
Idag har jag tillexempel ätit köttfärslimpa, potatis och brunsås. Och jag älskar Jennies mat, för att det finns ingen bättre kock tror jag. Credz to your food.

Alissa har växt och växer fortfarande, sig stor, och springer runt som en galning.
Jag har kommit på att hennes yrke måste bli politiker, eller någonting. För prata, det kan hon minsann!
"Fisken simmar ner i knät, varsågod och ät", och sjunga är hon en hejare på det med. Imse vimse spindel (Alissa remix) kan ni snart köpa i en skivbutik nära er. Haha, näe det kan ni inte. Men ni ska bara veta hur grym fantasi bruden har.
Och hon trivs fruktansvärt bra på sitt dagis, vilket känns väldigt skönt.


Nej mina vänner, nu får det räcka för denna gången, för nu ska jag natta min kärlek.
Sov gott, och ta hand om er. Glöm inte att aldrig ge upp, och att ta allt med en näve godis ;).

Fred ut
/ Pappa Påhlsson