Yes.
Det är lika ärligt som ett regn som faller under en klarblå himmel en molnfri sommardagen
I fuess them both makes sense afterall.
Formade ord skapar tankar.
Wellwell.
Försöker sätta ord på hur jag ska förklara att vinden egentligen symboliserar ett grått hål, som vill bli en blå himmel
Hur själen spelar sorgsna melodier, men hur sinnet spelar änglasång
En maktkamp mellan det undermedvetna och tankegången
Försöker jag brinna som en ledfackla, samtidigt som mitt inre vill vara en vattenbomb.
Jag är trött på att kämpa, jag är trött på att försöka, jag antar att jag är utmattad
För utmattad för att kunna försöka kämpa, när jag själv känner mig som en slagpåse...
Tankesamlingar utan helhet, utan hemligheter.
När ögonen observant sneglar ut genom fönstret
Känner mig vilsen, likt en revolver tagen ur sitt hölster
Jag har märkt av en likhet mellan mig och gråskalan i regnet
Regnet kan aldrig falla med glädje, så inte heller jag.
Så vem är jag att döma, när mina handlingar är mer fel än korrekta
Vem är jag att döma, när jag själv är vilsen som ett björklöv i en barrskog
Att födas in i en värld, där papperslappar är viktigare än en mänsklig själ
Känslan av att aldrig känna sig tillräcklig, känslan av att aldrig vara nöjd
Konstanta strävandet för att uppnå någonting bättre, att fly misslyckandet
Känslan att vara nöjd, känslan av att känna sig färdig som människa
En färdig människa, är en farlig människa
Försöka leva, försöka lyckas, försöka inspirera, försöka inspireras
Precis som märken av skosulan på svarta skor, på gymnastikhallens golv
sitter önskan av att lyckas med livet, så hårt inprintat, som en del av min ryggmärg.
För precis som rotsystemet i en tropisk regnskog, så hör vi två samman
Vi föddes under samma himmel, vi föddes båda till samma jord
Så varför ska du bete dig som om du vore en bättre version av en perfektion
Livet skapar sina egna mysterium, varje dag är en ny skattjakt
Även om du inte finner skatten, så har du lett in dig själv på sökandets väg
Du tillåter dig själv att söka, du vägrar dig själv att vara bekväm i att vara standard
Vem vill vara som alla andra, när vi alla är olika, när vi alla är unika
Vill du hoppa längdhopp, när du är skolad pianist
Vill du tvingas till våld, när du egentligen är motståndsaktivist?
Livet kan krisa i olika lägen, och det känns som din existens sätts i brand
Är du den typen av människa som reser dig som Fenix ur askan
Eller lägger du dig ner på marken, låter hoppet tina ut som askmoln i vinden?
Minns du hur vi tillsammans brukade prata om hur våran framtid skulle se ut
Rena och ärliga konversationer som inprintade sig och skapade önskedrömmar
Drömmar som en bättre morgondag, drömmar som blev till en verklighetsflykt
För där borta i mina drömmar kan jag vara den jag egentligen är
Utan krav från olika håll, utan bekymmer som tynger ner mina axlar
Ingen ständig press att jag måste lyckas, för jag duger precis som är
Jag kan inte hjälpa att jag föddes till den jag är, därför kan jag inte heller beklaga mig
Jag tror på förändring, jag tror på förbättring
Jag tror att någonstans där ute finns tillflyktsorten där jag finner mitt andrum
You forget the sun.
Killen är ett mästerverk i sin akademiska skrift, och min främsta mottagare till Nobellpriset i litteratur.
Ja, kort sagt, så är människan, som för övrigt äger ett namn, Simon, en fantastisk skribent, och en ännu mer fantastisk människa.
Han lyckas på något sätt sätta finger på det man tänker, och känner. Med ord som "lyfta bort stenen på ditt bröst, och lägger den i min ryggsäck", så känner han mitt hjärta mer än vad han själv inser.
Nåväl, är det något jag insett genom åren, så är det att positiv feedback hjälper oss att utvecklas som människor.
Och det är just det jag mer tänkte tala om ikväll, att utvecklas som människa. Eller iallafall något i den vägen. Jag ska se vad jag kan slipa ihop hursom.
Vi växer alla upp och stöter på hinder, som i sin tur leder till erfarenheter. Erfarenheter som vi bär med oss, som vi kan plocka fram som en mindmap om hur vi kan lyckas övervinna kommande hinder.
Inget problem är olikt ett annat problem, för oavsett vad, så kommer ett problem alltid vara ett problem.
Just de här erfarenheterna låter även oss växa som människor, att tankar som "fan, jag lyckades även hur shitty livet kändes då, att ta mig ur den här skiten". Det hjälper dig att växa tron på dig själv, att oavsett motgången, så klarar du dig igenom det. På så sätt har uttrycket att ingenting är omöjligt, uppstått.
Jag kan vandra omkring i en kartlös vardag, utan ljusglimtar, utan direktiv, rent av utan hopp. Lite som att vandra på en repbro, som endast sitter ihop med några få trådar. Trådarna representerar vad du själv känner och tänker. Tankar som att det när som helst brister, och du faller mot vad vi kallar botten, en grund som vi inte känner till.
Så i ren panik skulle benen springa på egen maskin, men att du plötsligt stannar upp när du hör ett brak.
Braket får dig att tänka till, men att du i tanken har med dig att oavsett vad, så måste du ta dig över bron, innan de rasar. Så du går försiktigt istället, och sätter fokus och värde på varenda steg.
Steget representerar hur du sakta men säkert tar dig över bron, problemet, och du når slutligen änden av bron, och du klarade dig över.
Bakom dig rasar bron, och dina tankar med den.
Nu blev det en massa nonsens samlat i en text, men jag försöker så gott jag kan, och jag hoppas ni förstår.
Människor hjälper dig troligtvis ur såna här situationer, för ensam är ingen stark. Du har alltid folk bakom dig, oavsett om du inte tror det. Värdesätt de här människorna, som får dig att må bra. Låt de få veta att de betyder lika mycket som livet själv. Sprid din tacksamhet, och få ett leende, eller möjligtvis en kram tillbaka.
Ett leende eller en kram, är ett kognitivt bevis på att deras hårda jobb var värt mödan.
Det har varit mycket Miranda i mitt huvud de senaste dagarna, och jag inser verkligen hur tomt det är utan dig. Hur mycket jag saknar dig, och väntar på att du ska komma hem igen. Det är som jag fick höra igår, "man tror inte riktigt att det är på riktigt, att hon verkligen är borta. Utan man väntar på att hon ska stapla in genom dörren och säga att det är ett dåligt skämt". Och det ligger en sanning i det, men jag tror dock alltid att jag kommer ha de tankarna. Att du verkligen inte är borta utan att du har bara flyttat för en tid. Jag längtar tills dagen vi ses igen, så jag kan ge dig en kram och få berätta hur mycket jag saknat, och hur mycket jag verkligen älskar dig. Du lever inom mig, och är med mig varje dag, det vet jag. Men jag vill ha mer.. Fysiskt bevis på att du är around.
You're gone, but not forgotten.
Som sagt, så blev det mer av ett bullerinlägg, än något mer vettigt att säga.
Skönt att få skriva av sig lite iallafall.. Kilar vidare, och kom ihåg. En kram, och lite varma ord hjälper.
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Face Off.
Jag har aldrig varit personen som följer någonting på rutin. Gränsen går vid Våra bästa år på vardagsmornar'.
Även den rutinen ska ny brytas, då jag under den kommande morgondagen ska börja skolan.
Trodde väl aldrig att jag egentligen skulle börja skolan igen, då jag svor mig fri ifrån det sist.
Men hey, efter att ha varit ute i arbetslivet, så märker man att urvalet blir bredare med en utbildning på nacken.
Så..
Omvårdnadsprogrammet för vuxna.
Bara meningen låter rough. Men tja, jag har ju världens bästa hjälp om jag behöver den. Så i ärlighetens namn, så är jag inte den minsta gnutta orolig. Eller ja okej... Lite, men inte något märkvärdigt.
Jag kan ju om jag vill, har jag fått höra. Eftersom jag har valt det här själv, så är det antagligen någonting jag vill. Vad säger man när en simpel motgång försöker sätta käppar i hjulen? Game on!
Övrigtvis, så tänkte jag inte snacka speciellt mycket idag.
Kände bara för att skriva en sväng, så jag kan väl ta upp en punkt jag och en barndomsvän pratat mycket om den senaste tiden.
Lojaliteten och respekten till barndomsvännerna. Människorna, som då var barn, precis som du.
Vem lekte du med när du var liten? Kompisar, right?
Det du då inte tänker på, och tacka för det, är att de här människorna kommer finnas med dig hela ditt liv. För barndomen för en människa, är den lyckligaste tiden i ditt liv. Det är då du kan hitta på en lek av ingenting. Allt handlar bara om fantasin, och vännerna.
Människorna du delar dina första minnen med, människorna du har dina första skratt med. Listan kan göras längre än lång. Ni vet själva.
Notera även att jag inte utesluter familjen ur detta, "människorna" är nyckelordet. Det kan vara föräldrarnas vänner du kan leka med. Min dotter leker med mina kompisar, mina bröder. Aah, ni kan räkna ut vart jag vill komma.
Det man ska minnas och verkligen lägga på minnet, är att livet skapas i takt med människor som påverkar ditt liv. Du är aldrig ensam, hur ensam du än känner dig.
Vissa människor kan leva på minnen. Goda minnen.
Människorna som finns med dig sen barnsben, är människor du vuxit upp med.
Eller förresten, glöm det där jag sa. För jag tappade precis tråden till vart jag ville komma, så självklart låter hela texten nonsens.
Jag ska väl göra någon mer direkt nytta. Så jag spånar vidare, och skriver om nån månad eller sådär igen. Vi får se!
Simma lugnt, frid och kärlek.
Ta hand om er!
/ Pappa Påhlsson
Det finns alltid två sidor av ett mynt.
Jag har fått på senare dagar höra ifrån olika håll att jag är dålig på att blogga, och att jag slänger iväg min talang. Sanningen kan nog ligga i den, till en viss del. Men när man saknar motivation, och drabbas av rubbningar i sömnen så kommer det lite på köpet. Inte för att jag vill skylla på någon (bara Elin), men att jag inte bloggar, beror inte på lathet, utan det är mer.. Förvirring och ältande..
Jag åkte iväg på läger, som nattpersonal, för kyrkan.
Det känns såhär lite i efterhand skönt att blogga, och jag tror det blir oftare än aldrig nu i varje fall..
Ärlighet.
Tjena förresten!
Men annars, så kan jag ju inte enbart klaga på att jag tänker för mycket. Det är standard för mig!
Förövrigt, så känns det som livet flyter på i medvind, även om man har sina up and downs.
Jag hittade en dikt igår, när jag satt uppe och ugglade, och jag fastnade för den. För jag tycker budskapet var så vansinnigt bra, och rent utav genialiskt. Ja.. Jag ska dela med mig! Den handlar om att man ska lova sig själv diverse saker.. Whatever, den får ingen rättvisa av en beskrivning, så ni får läsa den själva!
To think only of the best, to work only for the best,
To forget the mistakes of the past and press on the
To wear a cheerful countenance at all times and give
To give so much time to the improvement of yourself
Nattfilosofi.
Har du vid något tillfälle stött på ett hinder, som för dig kan tyckas vara omöjligt att ta dig över?
Ett hinder, som vid vanliga fall kan vara ett dödsfall, förlusten av en fin vänskap, kanske kan det vara en kärlek?
Det här hindret, kan i det stora hela vara egentligen vad som helst.
Fuck, det kan handla om att du tappade bort ditt favoritsuddigummi.
Det handlar bara om vad du själv väljer att göra åt saken, vad du anser vara ditt oövervinniga hinder.
Nej förresten, det beror självklart på situationen, och det är väl till kommande sak jag ska ta upp, jag egentligen försöker komma.
Det kan komma stunder, då man måste ta hjälp utifrån.
Men man känner att man inte kan prata med någon som känner dig väl?
Men vadå.. Vem ska man annars prata med?
Grejen är den här, du behöver inte prata med en människa just om själva problemet i sig.
Utan du kan prata med människor, som får dig att må bra.
Jag har nått den punkten i mitt liv, att jag nästan egentligen bara pratar med människor som gör mig glada.
Jag har aldrig känt att jag behöver prata om mina problem med någon, då jag i första hand, i grundlig mening, inte litar på människor.
Varför jag inte gör det, är för att människor i falska, och gör allt som krävs för att rädda sitt eget skinn.
Sen är jag även livrädd för att få saker jag har sagt i förtroende till folk, vänt mot mig.
Det är min största, och kanske enda fara jag har i livet, att bli backstabbad av mina vänner, pågrund av saker jag sagt i förtroende till dom.
Men återigen, prata med människor som får dig att må bra.
Jag har nu på senaste tiden, börjat prata med människor om allt ifrån totalt ointressanta saker, till en del djupa diskussioner. Varför jag gjort detta, är fortfarande omöjligt för mig själv att svara på.
Jag älskar att prata med nytt folk, för det får mig att värdesätta de andra vännerna jag har.
Det är pågrund av mina vänner jag har, har gjort mig till den goda talare, disskuterare, och omtänksamma människa jag i det stora hela är.
Ni är den bidragande anledningen till varför jag kan möta folk med ett leende.
Har ni tänkt på att ett leende smittar av sig? Dom sa det på en reklam för en tid sen.
Bemöter du världen med en positiv syn, kommer du bli bemött av andra människor med densamma inställningen.
Jag tror att det finns en idiotsäker logik bakom det. För ler jag åt en människa, och håller en god ton mot alla, så glädjer det människan i fråga tillräckligt mycket, för att sedan kunna möta nästa människa med samma inställning.
Om inte annat, så har jag gett människan någonting att blicka tillbaka till med ett leende, eventuellt ett litet fniss.
Kanske är det därför negativa människor beskrivs som olyckliga.
Jag själv har varit en väldigt negativ människa en gång för längesen.
Men någonstans under vägen framåt i tiden ändrades detta, och jag kunde börja le.
Visst att vi alla har en negativ period i våra liv, det nekar jag inte till.
Men det farliga är att få den negativa perioden, att bli en permanent period.
Det handlar lite om att bryta mönster, och gå mot ljusare tider.
Skulle ett fotbollslag, eller ett lag, en förening, eller en grupp bara fokusera på det negativa som sker, så skulle det aldrig hålla.
Imorgon är en ny dag, och nya dagar innebär nya möjligheter.
Fånga möjligheterna, och se det som en ljusglimt i din mörka tunnel.
Allt kan handla om att skänka en slant till behövande, att lämna blod, eller bara hålla upp dörren för en människa.
Dina handlingar formar dig som människa, och gör du goda gärningar, kommer du bli bemött med positiv respons.
Positiv respons leder till ett leende, och god självkänsla.
Håller du upp dörren för en gammal tant, eller för en människa med till exempel en barnvagn, blir du troligtvis bemött med ett "Tack :)".
Det där leendet, bevisar att du som människa har gjort någonting gott.
Ta vara på det goda, och tänk på det nästa gång "Shit, jag gjorde nyss en god gärning!",
så lovar jag att det kommer rycka i mungipan på dig.
Gå sedan iväg, med det där leendet, och tro på dig själv. Du är bra!
Lite som typ, I take my smile and walks with a fuck yeah kinda walk!
Att kunna le, och walk with a fuck yeah kinda walk, är väl någonting som får mig lycklig.
Uppskatta dina vänner, och var inte rädd för att visa din uppskattning.
Delad glädje är dubbel glädje, right?
Jag sitter och klurar lite i mitt huvud, hur jag ska försöka visa min uppskattning till folk.
Så mina vänner, och nära och kära, bli inte förvånade om det kan dyka upp någonting väldigt spontant brev, eller what so ever.
Jag vill bara hälsa er alla som känner mig, att jag älskar er, precis för de människorna ni är.
Fast..
Det finns någonting som alltid kommer vara nummer för mig.
En som alltid kommer få mig att resa mig efter varenda fall.
Denna någon är du, min älskade dotter, min luft, mitt blod, mitt allt, Alissa.
Jag skulle kunna börja slipa på någonting som liknar ett tackbrev till dig, men det finns inte tillräckligt med yta eller bokstäver för att kunna skriva det, någonstans.
Vi kan skriva lite kort...
Du är anledningen till att jag lever, och du är den främsta orsaken till att jag ler.
Jag ler på ett sätt, som ingen någonsin kommer förstå,
Jag ler med stolthet.
Jag är så stolt över att jag har dig, för du är det absolut bästa som någonsin hänt mig.
Jag älskar dig, precis som sommaren gör med sin första sol, som blommor älskar vatten, som djur älskar sin mat, som en mekaniker älskar bilar.
Jag älskar dig, något så kopiöst, och det finns inga meningar, eller ord som kan sätta på finger på hur mycket det verkligen är.
Du kan få mig att gråta av glädje, få mig att skratta av lycka, att flyga på moln av stolthet.
Du är mitt allt, och jag vore ingenting utan dig. Du är det absolut bästa jag har.
Du underbara lilla krabat, du är verkligen hela min värld!
Jag älskar dig gränslöst, mitt älskade barn.
Du och Jag, Alissa, föralltid. Jag älskar dig!
Frid och kärlek, ni är underbara!
/ Pappa Påhlsson.
I thank whatever gods may be, for my unconquerable soul.
Även om det var ett tag sen jag skrev, så har jag lämnat information vid tidigare tillfälle om att jag inte är en speciellt aktiv bloggare. Vilket ni dock borde förstått vid det här laget.
Skrev en dikt angående det där, vilket kanske kan bli den dikt jag är mest nöjd med, av alla dikter jag skrivit, då det har tagit ett par månader att beta ihop den.
Såå ja.. Shoot!
Dina lyckliga drömmar, är ditt hjärtas önskningar.
Förövrigt, så kanske jag ska passa på att säga hej?
Hej!
Jajuste, Shrekfilmernas budskap var det ja!
Idag är det tisdag, vilket betyder att det imorgon är onsdag. På onsdagar har jag Psykologi, och imorgon har jag mitt första kunskapstest. Känns jättebra, att jag har pluggat inför det och så, menar jag!
Ja, om ni inte hängde med alls i svängarna, så kan jag meddela, att jag har pluggat på komvux i nån månad sådär nu!
Nu ska jag dricka mitt kaffe, prata lite med min kära vän Mård, busa med Alissa, och bara vara resten av dagen. Eller ja, ska ju plugga också!
Vi kör en later on på det!
Fred ut,
Höstdepp.
Even the best fall down sometimes.
But the darkness inside you, can make you feel so small.
Hej, och ursäkta fördröjningen.
Tänkte tjingsa in på ett kärt återbesök, då senast jag skrev här var 30 oktober, 2009.
En väldigt för lång tid, om ni frågar mig. Mycket som har hänt sen sist.
Men det kan vi lämna till ett annat tillfälle. För dagens inlägg ska mer handla om min syn på olika saker.
Inte för jag har någon som helst aning om vad jag ska skriva om för tillfället, löser jag nog det på något sätt.
Sitter och frågar ut lite folk om lugna, sköna, och allmänt avslappnande låtar.
Finns ju en del att välja på om vi säger så..
Lite skrämmande ibland att musik bidrar till humöret du känner dig på.
Du kan bli deppig av lugn musik, och nej, det är inte mitt syfte i jakten på lugna låtar, utan det är med att bli sentimental, och få lite nostalgiska inslag nu sådär på nattkvisten.
Rock, eller ja.. Hjärndödar musik, som jag så vackert kallar det, kan få dig att tagga till. Träningsmusik om du frågar mig. Förövrigt så har jag ändrat min åsikt kring den punkten. Alltså att det skulle vara hjärndödar musik. Kan ärligt säga att jag kan känna gunget!
Trance/Techno/Hardstyle/House - Ah, säger väl sig själv? Kärlek rakt igenom. Funkar verkligen i alla lägen. Du blir på gott humör, och allmänt partytaggad på livet!
Hiphop - Det finns absolut inget bättre. Har alltid älskat, kommer alltid att göra. Genier!
Ah, ni ser.. Detta är en tapper början till vad jag försöker formulera om vad musik betyder för mig!
Återkoppling till vad jag skrev ovanstående. Musik, vad betyder det för mig?
Allt, i stort sätt. Musiken är det enda, om vi bortser ifrån familjen, som är riktigt äkta.
För ja.. Det finns inget som är mer äkta än något som finns för evigt. Musiken har alltid funnits, och kommer alltid att finnas.
Kan tänka mig att Barack Obama satt och lyssnade på Tupac - Changes, när han skrev sitt president tal. För tro fan det, att han om någon har gjort en förändring. Ett geni han med! Med även världens mäktigaste man måste lyssna på musik. Och spelar basket gör han med!
Men vi ska inte prata om honom, just nu iallafall!
Har denna dagen varit vid älskade havet. Ja, ni vet det stora blåa, som är så fruktansvärt underbart?
Finns det något ställe på jorden man känner sig mer fri än där? Nej, jag tror faktiskt inte det.
Roadtrip ner till frillesås, är det jag egentligen menar. För puttemannen, nämner han lite längre ner i inlägget, skulle hämta sina blades!
Blev till att åka ner, två bilar som bestod av Mig, carro och seese i en bil, Putte, bror och bentzen i en annan bil!
Mycket trevligt detta. För ja.. Kan inte riktigt förklara det, men jag blir så avslappnad bland folk som jag älskar.
Fast vem blir inte det?
Sommarvädret kastar sig i ansiktet på oss, med storsteg. Älskar det!
Sommartecken: Vi spelade kubb idag! Drack kaffe, och käkade bulle i solen!
Sitter och lyssnar på michael jackson, flyr lite ifrån ämnet, så hoppar över till det andra!
Man in the mirror. Ett mästerverk! Synd att killen gick och dog sådär bara.
Samtidigt som jag lyssnar, så försöker jag fundera ut syftet med låten. Visst att det säger sig själv, just i denna låten. Men om man lyssnar i många andra låtar, så är det ganska intressant att se vad man får fram som eget syfte för låten. Alltså, vad man själv tror, att dem tänkte när dem skrev låten.
Tänk på det nästa gång ni hör en låt!
Just det ja!
Tillbaka till puttemannen. Det är numera där jag håller hus, på våran blogg, http://putteslashpahla.blogg.se .
Skön gubbe, vet inte om jag har nämnt han innan. Men han är en gammal polare till mig, som jag av någon anledning tappade kontakten med, men återfick den i slutet av förra året. Och i dagsläget är vi som oskiljaktiga.
Han är en del av min vardag, och i nuläget, en del av mitt liv. En väldigt bra del av mitt liv!
I love you man.
Tja.. Vad ska jag nu skriva om?
Ja, kan ju ta upp något spännande och väldigt givande!
Alissa, min älskade lilla alissa, fyller hela TRE år, på måndag.
Tiden går äckligt fort, och jag blev helt chockad när jag kollade på bilder på henne häromdagen, ifrån när hon var.. säg 2-3 månader. Har du varit såhär liten? Kan man inte tro i dagsläget i varjefall.
JAG ÄLSKAR DIIIG
Var rädda om era vänner, för man vet aldrig hur länge dem stannar kvar!
Förlåt, har nog tappat stinget en del. Ska försöka skriva ihop någonting imorgon, om jag har tid och orkar.
Alissa kommer hit imorgon så dags att ladda batterierna, för det blir härliga dagar med pappas kärlek!
Yeah, dags att knata vidare. Har en soffa som längtar efter mig, lika mycket som jag längtar efter den. Egentligen så blir det ingenting, men va fan, det får funka så länge!
Tackar för mig, på återseende!
Var rädda om er, och glöm inte att ni är unika!
Tänkte att jag skulle slänga in lite bilder med här på slutkanten med.
Såhär ser jag numera ut, för er som undra!
Ja.. Hon är inte så lite längre, och du blir bara vackrare och vackrare. Jag älskar dig, gränslöst!
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Just in my dreams, everything is the way I wish.
Nattfilosofi på hög nivå. eller ja, vet inte om det räknas som natt, när klockan är tio i elva på en fredagskväll.. Men det har blivit så på den senaste tiden, att gå att lägga sig tidigt så man orkar med morgondagen.
Skulle egentligen sovit nu, men det är någonting som stör min tankebana, någonting som jag kallar för en förvirrande önskan.
En önskan, att allting kan bli bra. En önskan som är så förvirrande, eftersom jag inte vet om allting är bra. Eller ja, jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är ju givetvis inte bra om jag har en önskan om att det ska vara bra.
Men det är väl därför önskningar har sin charm, för man kan önska efter det. En önskan är en längtan.
Jag blickar hela tiden framåt, men har alltid med mig 10 steg bakåt, så jag kommer ingen vart egentligen. Jag går på ett stort steg fram, men tio små bak. Så jag står still nästan, eller jag vet inte. Ack, ack denna förvirrade hjärna som kallas min.
Hej.
Jag fyllde år häromdagen, och tack alla som skrev på facebook, och ni som ringde. Tack miss millegård, seese, mamma, coffe, helén och margrethe (stavning?) som tittade förbi. Största tacket till er, Jennie och Alissa.. För det var ni gjorde min dag till just min dag.
Jag blev dock besviken på att ingen ifrån min gamla umgängeskrets svängde förbi, för så jobbigt kan det inte vara egentligen.
Men jag vet, man kan ha annat för sig. Blev dock besviken. But that's life..
Ni vet den där händelsen man har i livet, då man funderar på vad man egentligen ska göra med sitt liv kommer?
Jag tror jag har hamnat där faktiskt. För ju mer jag tänker på vad man vill jobba med, och hur man ska göra med dittan och dattan, dess mer osäker blir jag. För livet bara spelar ett spel med mig, och min hjärna älskar att förvirra mig. Jag vet inte riktigt vad jag vill med arbetsdelen längre. Det är jobbigt, fruktansvärt dessutom.
Ingen motivation till någonting.
Känner mig motiverad till att gå upp med Alissa på morgonen, och vara med henne hela dagen. Det är allt, faktiskt.
Det kanske bara är en fas i livet som alla måste genomgå, men jag vill få ordning på saker och ting, så fasen kunde fan inte ha valt en sämre timing!
Förövrigt hoppas jag att ni mår bra.
I miss you ....
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Svart på vitt.
Exakt för tillfället så känns allting väldigt rätt, och jag är posetiv till vardagen.
Har fått praktikplats på ett ställe, dock börjar det om två veckor (tror jag iallafall) på en särskola, som elevassistent. Någonting jag har haft i planerna att försöka få jobb som sedan. Så jag får hoppas att jag trivs på arbetsplatsen och att det är lika underbart som mina förhoppningar är höga.
Jag är tyvärr enormt skoltrött, så man känner att man inte presterar fullt ut, just för att man är så fruktansvärt trött på allting som har med papper, penna, suddigummi och undervisning i en stor kombination att göra.
Jag finner noll motivation till att fixa klart det, men trots det så kämpar jag på. För vet ni vad?
Mitt motto är ju Never Give Up. Och det tänker jag inte göra, jag tänker inte ge upp, nu när det är slutspurten (även om jag var där förra året, så får man vända om och springa om sträckan) och bara fixa klart det.
Dock har en ångest om körkort börjat växa i mig, vilket jag inte gillar. Då jag inte ens börjat övningsköra.
Just det här körkortet som känns så viktigt. Det känns som det numera är ett krav för att få något jobb över huvudtaget. Vet egentligen inte att det är något krav, men det är en oerhörd merit. Och jag kan tänka mig att det är precis som vännerna till mig säger, att det är en frihet, att ha körkort. Den bästa kombinationen i detta är väl att ha en egen bil med. Just att känna sig så fri, att bara kunna gå ut till bilen och vrida om nyckeln, och åka dit vägen tar en.
Besöka platser som man gärna vill se, som man kanske var vid när man var liten, eller på senare dag, som man bara kan komma till om man har bil.
Fast jag kanske ska köpa mig en moppebil?
Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på att uppdatera, men jag orkar faktiskt inte. Jag orkar inte sätta mig ner varenda dag och skriva ner vad jag har gjort under dagen, eller vad jag har ätit. För ärligt talat, vem fan vill läsa det?
Då blir det bättre att jag uppdaterar nån gång varannat halvår, och kan slänga in ett lite längre inlägg om vad som hänt den senaste tiden.
Det har dock inte hänt så mycket den senaste tiden, utan har bara njutit av att hänga med familjen, och bara varit den jag är.
Snart fyller jag 19år, och då har Jennie och jag kommit överens om att vi ska åka till Danmark i år igen.
Förra året var vi där, och det blev minst sagt lyckat. Just att åka iväg över en dag, brukar räcka för att kunna samla ihop sig, och skita i allt annat, och bara köra på, rent impulsivt.
För som sagt var, livet är för kort för att vara negativ. Ta allt med en nypa salt istället.
Och vem som ens kom på det där uttrycket måste varit förjävla skumm.. För en nypa salt är ju bara... salt?
Ta allt med en nypa socker, eller typ en näve godis?
Det låter bättre. Det ska bli mitt nya uttryck.
Ta allt med en näve godis, haha.
Och snart så måste jag komma igång med att träna. För det börjar kännas av nu, att man är fruktansvärt slö, och stel. Kan få träningsvärk av att skala potatis, och då är det illa.
Jag saknar Shortlife, och jag saknar den känslan underbara känslan att vara så slut i kroppen så man inte orkar röra sig, att känna att man varit hurtig!
Må bra, som hanna säger. Ta allt med en näve godis, så blir allting bra. Var sak har sin tid.
Jag har gått upp i vikt, då jag har strikta mattider, och rejäla måltider.
Idag har jag tillexempel ätit köttfärslimpa, potatis och brunsås. Och jag älskar Jennies mat, för att det finns ingen bättre kock tror jag. Credz to your food.
Alissa har växt och växer fortfarande, sig stor, och springer runt som en galning.
Jag har kommit på att hennes yrke måste bli politiker, eller någonting. För prata, det kan hon minsann!
"Fisken simmar ner i knät, varsågod och ät", och sjunga är hon en hejare på det med. Imse vimse spindel (Alissa remix) kan ni snart köpa i en skivbutik nära er. Haha, näe det kan ni inte. Men ni ska bara veta hur grym fantasi bruden har.
Och hon trivs fruktansvärt bra på sitt dagis, vilket känns väldigt skönt.
Nej mina vänner, nu får det räcka för denna gången, för nu ska jag natta min kärlek.
Sov gott, och ta hand om er. Glöm inte att aldrig ge upp, och att ta allt med en näve godis ;).
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Helt galet änna!
But I've got to try!
Tja, I'm back!
Idag är det den första augusti, och året är tvåtusennio, klockslaget stannar på 16:13 och jag känner mig en aning avslappnad.
Har klippt gräset åt mamma, så det är grönt och en behaglig längd. Men usch måste jag säga på vädret. Eller ja, idag är det ganska fint väder, om man jämför med den regn-perioden vi har haft på senaste. Man märkte av det i gräset iallafall!
Kändes som du drog dig genom jorden. Då man sjönk ner med skorna i mattan och hörde fukt-ljud.
Så snälla, låt att vädret får hålla sig fint!
Dricker kaffe, och lyssnar igenom Bone Thugs comeback album ifrån nollsju. Äckligt bra är dem, jag nekar inte till det. Fastän man hatar att bli avbruten mellanåt av "Hej, bris är jävligt reklamkåta just nu, så vi sänder både reklam på tv, radio, ja tillochmed spotify. Skänker du din gåva hit, så fortsätter vi ändå att terrorisera dig". Ja, jag tycker det är viktigt med bris, och rädda barnen och allt som kallas för "räddnings-organisationer", det ska jag inte neka till. Men rädda barnens reklamer, på svältande afrikanska små barn, är jävligt sjukt, om jag får lov att påpeka det.
Varenda gång jag ser reklamen så tänker jag något i stil med, vill dem ge oss dåligt samvete för att vi har de bättre än dem? Reklamen känns så påtvingad. "Esmir förlorade sina föräldrar redan när han var 10 månader. Du kan förändra hans liv, genom att skänka pengar". Och hur kan jag med säkerhet veta att just den här personen får pengarna jag sätter in?
Jag läste ju någonstans att det fuskas ganska mycket med pengarna vi sätter in. Sätter vi in en miljon på ett konto, så går bara en viss del av pengarna just till att hjälpa dem, och resten ner i fickan på dem som leder de här organisationerna.
Så vågar jag lita på att pengarna jag sätter in, kommer att hjälpa dem?
Inget illa menat på något som helst sätt mot någon eller något, men ja.. Det är ju mina funderingar som sagt =)
Alissa börjar på dagis snart med. Rätt sjukt hur fort tiden går när man tänker efter..
Jag börjar skolan till hösten igen, för att läsa upp mina betyg, och sen väntar jobb. Om man nu kan få ett jobb nu för tiden, då lågkonjukturen slagit till som hårdast verkar det som.
Det är svårt att leva nu för tiden har jag märkt. Priserna höjs på i stort sätt allt.
Jag och mamma var och handlade på coop för ett tag sen, och jag tappade nästan hela ansiktet när jag såg att gruka klass 1 sverige låg på 31 kr/kg
Skandal!
Påtal om annat, så vill jag tatuera mig. Så om du känner, eller är duktig själv på att tatuera, hör av dig :)
Nu ska jag ner och steka hamburgare, och må allmänt bra!
Frid och kärlek pepoles!
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Baby, you have become my addiction
Ah men hallå så änna, var ett tag sen. Är urkass på att uppdatera, och kommer antagligen fortsätta med att vara det i större delen av mitt liv också tror jag.
Håller mig numera till block och bläckpenna. Blir en helt annan feeling på sakerna, if we say so.
Läget är faktiskt så fruktansvärt mycket bättre än vad det brukar vara.
Känner mig posetiv till vardagen, och mår allmänt bra faktiskt. Kan nog bero på att jag är på positivare tankar, för det är jag mina vänner, I'm sure am.
Har absolut ingen aning om vad jag ska skriva.
Kan ju passa på att berätta att Laktosfri mellanmjölk inte var så dumt, som jag alltid trott att det skulle vara. För laktosen gör mjölken! Trodde jag fram tills för den stund sen, då den vanliga mjölken var slut, och att jag prövade ett glas med laktosfritt. Ingen stor skillnad egentligen. Mjölken kändes inte lika fet i strupen som den vanliga brukar göra. Vet inte om ni har tänkt på det, på just det sättet. Att mjölk känns riktigt smörigt i halsen. Så underbart gott på något sätt. Men som sagt, jag klarar iallafall att dricka laktosfritt, utan att röra en min, och faktiskt njuta av det. Så.... Jennie, be proud. Jag ska sluta dissa din "fake-mjölk" som jag så vackert kallat det innan.
Blev ovanligt glad för en stund sen med, då jag blev bjuden på röj för första gången på... väldigt länge.
Ska väl röra mig bortåt herr trubadur om ett tag, och bara dega ner och gilla läget.
Jag har märkt en sak med förresten..
Jag har inte alls många vänner kvar. Jag menar, folk ringer inte mig längre, hör inte av sig alls, ja ni fattar vinkeln.
Och vad tycker jag om det här?
Jag skiter faktiskt fullständigt i det, för jag har mina äkta, som jag vet var jag har!
Kärlek och frid till er!
Och ja, snart (inte idag!) ska jag raka av mig skägget med.
Förlåt om det är tråkig läsning , men jag lägger upp en börn out nu =)
Hoppas, hoppas.. Snälla säg att allting går enligt planerna nu!
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Sommartider.
Och hur märker man det? Jo, man är ute mer, istället för att sitta här och nöta.
Har blivit ganska klassiskt med mig, en inledande text, innan jag skriver Tjena
Så....
Tjena!
Jag har väl inte gjort någonting speciellt de senaste två veckorna det var sen vi hördes av senast.
Eller jo, det har jag fanimig gjort, haha.
Alissa har kommit hit till mig nu igen. För er som inte visste, så kör vi med varannan vecka.
Och det var väl bra att hon kom tillbaka hit nu, innan det blev panik. Eller ja, det blir det redan första dagen hon åker hem.
Blir helt tyst.. Alldeles för tyst. Ingen som skriker "PAAAPPAAAA , KOOOOOOOOOOOOOM, LÄSA BOK"
Igår kom hon hit igen alltså, äntligen!
Just för tillfället sover hon middag, då hon var duktig och hjälpte pappa med att städa den nya bilen. En röd megane denna gången. Och för att vara ärlig, så har fransmännen gjort någonting bra. Det var på tiden..
Skön komfort, och en ganska så rymmlig bil. Ingen fyskamm över den!
Förra veckan var vi lite överallt, jag och mitt bölet-crew!
Varberg, Åsa, Halmstad-Tylösand. En riktigt stabil vecka, med mycket skratt och glädje. En må-bra vecka helt enkelt.
Världens bästa Peter och världens bästa Hanna hakade på till Åsa och Halmstad med.
Tack för att ni alla gjorde min helg till ett minne för livet.
Även om vi velade bort oss i skogen, och kom ut på en golfbana, innan vi hittade tillbaka till stranden.
Jag stukade min lilltå på kuppen med. Men va fan, det var inget annat än värt det.
Badade även för första gången för iår nu i helgen med. I havet dessutom. Jag blev nästan helt chockad själv, då jag brukar vara så fruktansvärt kräsen när det gäller att bada i havet, minst 20 grader.
Det var det nog säkert i tylösand, på kvällen iallafall ;D.
Beach-volleyboll måste nog vara en av mina favorit boll-sporter med btw.
Även om jag inte är duktig, så har jag förjävla roligt!
Så det har varit en ganska så datorfri start av sommaren, skönt!
Och vilket underbart väder vi har med. Solsken dygnet runt. Man kan äntligen sitta ute på nätterna i bara t-shirt / linne. Förjäkla underbart.
Även ett stort Grattis till Mård och Storebror som har gått och skaffat sig svänglapp (körkort). Ni är grymma!
Nej vet ni vad, jag orkar inte dra upp allting som händer här i världen.
Jag vet iallafall vilka som är mina vänner nu!
Och kärlek till er, mer än vad ord kan beskriva!
PK, tack för allt, du är underbar, ily!
Jennie, tack för att tog dig tiden och berättade just vad jag behövde få veta, då ingen annan berättar det.
Du är bäst i hela världen. Jag älskar dig, min bästa vän..
Alissa, pappas kärlek, jag älskar dig mer än vad orden någonsin kan beskriva!
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
