Welcome back,
Låter som en comback nästan.
Får köra min egna variant som Peter "Foppa" Forsberg.
En kille som aldrig, och kommer antagligen aldrig, veta när han ska lägga av. Samma med mig, fast jag kommer aldrig lägga av. Jag kommer ha mina funderingar, antagligen resten av mitt liv.
Jag är en blandning mellan Sylvester stallone (som inte heller vet när man ska lägga av) och tupac.
Varför vet jag inte riktigt. Antagligen för att alla vet vem pappa påhlsson är (precis som stallone. Alla gillar han inte, vissa hatar han, MEN alla vet vem han är). Och hur tupac kommer in i bilden vet jag inte riktigt faktiskt. Antagligen för att han valde sina ord ganska rätt. Vet precis när han skulle säga saker och ting, och killen kunde få ner det på papper, ett jävla geni är vad han var!
Iallafall, tillbaka till verkligheten!
Jag har tagit studenten, och det var underbart. Åh, mina vänner, det säger jag er. Någoting så underbart som studenten, lär ni inte uppleva förens den dagen ni får barn. För den känslan (jag pratar om kids nu änna) finns det ingenting som överträffar!
Men men, man ska inte ta ut segern i förskott. För redan till hösten är jag tillbaka på burgården, och pluggar upp mina betyg!
Inte för att jag vet om jag kommer fullfölja det, men för den som har hoppet öppe, är det aldrig för sent!
Så.... Jag har sommarlov nu, haha!
Alissa kommer hit iadg (då klockan är över tolv) och jag har saknat henne något så förbannat! Pappas särlek.
Hon är stor nu mina vänner. Sitter och läser böcker för sig, och hennes dotter, dockan emma.
Ja, listan är lång på vad som uppdateras i den lille sötnosens utveckling.
Och jag kunde inte vara stoltare, eller älska någon så mycket.
Jag har tänkt på en sak.
Folk säger att tiderna förändras. Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om det. Visst att tiderna förändras på ett sätt. Men det där med vänskap finns alltid kvar. Iallafall mellan barndomsvänner.
Yes, jag och ragger har börjat hänga ganska intensivt nu, och jag fullkomligt fetälskar det!
Vi vart på roadtrip i fredags. Vi skulle till vetlanda, men hamnade i gränna.
Fråga mig inte hur vi lyckades, men det blev lyckat iallafall!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, så jag återgår till att städa. Inte trött för fem öre, så jag får sysselsätta mig, så att jag blir trött.
Vi hörs snart igen!
På återseende
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Attero Dominatus!
Har aldrig i hela mitt liv gillat rock, för att vara ärlig. Visst att AC/DC-dunk samt metall-ica har satt sina spår. Men jag tycker inte att de ska räknas inom rock, utan mer.. hmm... "kult-förklarad-musik-som-alla-människor-måste-ha-i-sin-uppväxt-numera". Iallafall, har ni hört sabaton?
Svenskt rockband, från falun, om jag inte minns helt fel. Och dem sjunger om andra världskriget, och jag fastnade stenhårt för dem. Sök på dem på spotify, and enjoy!
Hej, som vanligt.
1 vecka och sex dagar sen jag hörde av mig till er sist.
Vad har hänt sen sist?
Har faktiskt hänt ganska mycket sen sist. Alissa fyllde 2 år i söndags, stora tjejen nu. Och nu i måndags var jag på bal, kände mig väldigt obekväm i kläderna. Kostym och grejer är inte riktigt min grej. Men man fick stå ut, eller ja. Jag gjorde det ganska frivilligt. Kände mig vacker faktiskt. Klippt mig, och mår allmänt bra faktiskt.
Jag har faktiskt inte någon som helst aning om vad jag ska skriva om.
Jag hatar jambareklamerna som går på MTV, om ni ville veta.
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Lost in space.
Sitter här med en go kopp med kaffe, lyssnar på lite musik, och tittar hur förbannat stökigt det är på mitt rum.
Jag kunde inte bry mig mindre, säger jag nu. Men så om jag känner mig själv rätt, så kommer jag att få ett klassiskt "städflipp" som jag kallar det, och städa det kliniskt rent här inne. Jag vet, jag e inte fullt normal ibland.
Och påtal om att jag lyssnar på musik, så fixade kusin vitamin Spotify åt mig här om dagen. Kunde inte vara mer uppskattat, då jag numera på heltid sitter på Mårds dator, och han har verkligen jättekass musik på sin dator. Så återigen tack kusin, du är underbar!
Idag köpte jag balbiljetter, då det var sista dagen. Så snart är det dags att klä sig fint, och gå på bal. Hahaha..
Ingen läsglädje idag, sorry guys. En annan dag.
JAG SAKNAR DIG ALISSA!!!!!
fred ut
/ pappa påhlsson
Ny design!
Allt går om man vill, så har jag alltid sagt!
Erkänn det blev lite bra iallafall?
Ghettosmurf .
Nu jävlar händer det grejer,
Pappa Påhlsson har kommit igång med att blogga lite intensivare, än normalt faktiskt.
Jag har ingen som helst aning om varför egentligen. Tror att det är folk som uppskattar att man bloggar lite oftare.
Seese ger mig självförtroende, då hon uppmuntrar mig i att blogga mera, credz där!
Idag mina vänner,
Idag så var jag hos ÖNH (Öron, Näsa, Hals) i Mölndal och tog ut mina plaströr i näsan, samt någonting annat som jag inte hade någon som helst aning om varför jag hade i näsan. Någonting som läkaren drog ut ur min näsa, som gjorde mig illamående. Han sa att han skulle dra ut någonting som "liknade en kondom", och vet ni vad? Det gjorde det.
För varför i hela jävla helvetet skulle han trycka in någonting i min näsa som liknar en kondom? För att förhindra att jag får snorungar, eller vad var grejen med det hela? Så förklarade han efteråt att det var någonting som förhindrade bakterier ifrån att "angripa" det nyopererade, eller bortskurna bråsket. Jag har absolut ingen som helst aning om vad dom har gjort med min näsa, men bra blev det! För som han sa, "nu har du fan mer plats i näsan än det finns på e6an". Skrattade gott när han sa det, och min dag var räddad.
Måste även säga att det var en speciell känsla att kunna känna dofter, och att kunna andas med två helt fungerande näsborrar.
Någonting jag har längtat efter i tre år.
Äntligen.
Så nu återstår det bara efterbehandligen som det så vackert heter. Skölja med koksalt 5 gånger om dagen, och andvända Nozoil (vilket antagligen är det coolaste namnet på ett läkemedel någonsin) som är någon olja för näsan. Vet inte vad någonting av vardera gör för nytta, men bra är det iallafall. Eller jo, koksalt dödar bakterier!
Jag och mamma åkte efter detta till Ica Maxi och handlade. Vi köpte den älskvärda toto skivan, då både jag och mor min älskar dem.
Dagen var ännu mer räddad, och kunde antagligen inte bli bättre.
Fram tills att vi kom hem, och jag skulle skölja min näsa för första gången, och jag fattade inte om jag skulle göra som jag gjorde innan. Så jag tog mitt stålmunstycke samt min plastspruta och tryckte upp i näsan. Därefter skrek jag till så in i helvete, för jag fick rent utsagt svin ont i näsan. Antagligen skulle jag inte göra såhär, utan bara skölja näsan med koksaltet utan något munstycke.
Kom underfund med det här.
Peter träffade jag även idag. Min älskade tysk, vad jag har saknat dig. Hahaha :D
Vi var i kyrkan tidigare idag. Och det var väl en helt annan Robin som klev in i kyrkan, än sist jag var där?
Sist jag var där var jag nyopererad och fortfarande helt lost av narkosen, hahaha.
Vi skrattade, drack kaffe, spelade pingis, skrattade, spelade lite mer pingis och skrattade ännu mer.
Ja..
Livet är inte alltid så jäkla dumt faktiskt.
Vi tittade på den nya fast and the furious filmen också, jag och bror min.
Helt okej var den faktiskt.. Dock inte lika bra som ettan. Vilket jag tror det är svårt att övermäta sig med faktiskt.
Tre av fem nyckelknippor!
Så..
Nu har ni fått höra om min dag, och om min näsa. Hoppas den inte äcklar er allt för mycket ;) .
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Boyakasha!
Änna så änna.
Klockan är förjävla mycket, och jag kan inte sova. Varför jag inte kan det, har jag ingen direkt aning om för att vara ärlig.
Antagligen för att jag ska åka och plocka ur rören jag har i näsan.
För som jag sa till Jennie innan, så är det inte den dagen jag opererade mig som jag längtat efter i tre år, utan det är när läkningen är klar, rören är ute ur mitt system, och jag kan andas med näsan friskt igen. Det blev en lång mening där ja, haha..
Hur sysselsätter jag min tid egentligen? Jag har absolut ingen aning om vad jag sysslar med på kvällarna, ändå hinner klockan ALLTID bli så förbaskat mycket. Och självklart så hänger jag inte med alls om vad som händer i svängarna.
Jag duschade för en stund sen, om ni ville veta det.
Och skönt var det må jag säga!
Idag så åkte Alissa och Jennie hem, vilket har resulterat i en stor saknad, som nästan övergår till en lite mindre panik känsla av tomhet här hemma.
Rätt lustigt hur två personer kan få en att må så mycket bättre, bara av att finnas runt en. Mådde rent utsagt skit fram tills de kom hit. Låg febrig hela tisdagen, hostat blod hela vecka, and so on. Men jag har ändå mått relativt bra, sen de kom hit.
Alissa och jennie har fått mig att skratta. Att läkeprocessen är en baggis, sålänge man har sina nära och kära runt omkring sig. Livet blir så mycket enklare när man är fler än en, right?
Ja, iallafall. Dem åkte hem förut, (och jag saknar er, så enormt mycket), så jag tänkte att jag går över till britta en sväng innan jag går ner och handlar det som var nödvändigt att införhandla.
Blev att man stannade där mer än en liten stund iallafall. Satt nog och pratade med henne i 45 minuter.
Tiden går så fort när man pratar med någon i Mirandas familj. Man känner en så.. Jag vet inte riktigt, ett så mycket mer levande samtal, om ni förstår hur jag menar? Alltså.. vi båda har en sorg, som är den samme, men vi kämpar oss igenom det, tillsammans.
Hursom, det var otroligt mysigt. Dricka en kopp kaffe, och sitta och snacka rent allmänt.
Jag har ingen aning om när jag har tänkt somna, men det får nog bli snart tror jag.
Tills vidare, så hörs vi senare.
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Förjäkla gott väder ! .
Dock så glädjs jag inte lika mycket åt det här, då jag nu mera är nyopererad. Fast så aktuellt är det väl inte egentligen, då det var i måndags dem pillade i näsan på mig.
Läkeprocessen?
Fruktansvärd.
Denna veckan har jag inte gjort någonting speciellt faktiskt. Alissa och jennie har varit här sen i förrgår tror jag det var?
Dundermys, och jag blir kalasglad när de kommer hit och förgyller min dag.
Har även någon att dricka tee med!
Eller ja, vi har bara druckit det en gång, men det e tanken som räknas ;) .
Valborg var det igår minsann. Och hur den spenderades, var väl inget mer än en annan vardag här i livet.
Vi grillade lite granna, hade en helmysig dag typ. Var på Ikea och införskaffades oss en parasoll, var iväg på coop och köpte tugg, och ja.. Sen gjorde vi väl inte så mycket.
Hörde att det var ett jävla dundrande på stan dock, fyfan va skönt att slippa det, to be honest.
Dels för att jag nästan inte orkar röra mig, och för att göteborgs uteliv är jävligt enformigt. Tråkig sanning, men det är sanning.
Mötte jennie, gorgeus lady som hon var, vid tåget vid tre tiden, och gick och pratade med henne hela vägen hem. Inte speciellt konstigt dock. Hade ju varit rätt tråkigt om man gick utan att prata någonting med varandra, haha.
Och det var samtalsämnen som ja.. En klass för sig. Mycket nöje, tack för det!
Idag, har jag väl inte gjort någonting speciellt faktiskt. Sov väldigt dåligt inatt, så fick gå ner och skölja näsan, som jag numera måste göra varenda dag, med koksaltslösning. Obehagligt som få, men det e ganska gött att kunna andas. Dock är känslan av att andas genom plaströr väldigt... Speciell är väl dagens ord?
Nåväl,
Ska ta bort rören på måndag, klockan kvart över ett. Längtar en del, jaa...
Ska göra någon nytta, äta en glass, och njuta av solen!
Fred ut, kärlek och respekt!
/Robin Pappa Påhlsson
Utvecklingen går fortare än vi hänger med.
Ett bra tag sen vi hördes vid varandra, och varför kan jag inte riktigt svara på.
Det har hänt lite granna sen sist, men ingenting som är så jätte speciellt egentligen.
Jag och alissa har lekt hela veckan, MYS!
Fast vi har gjort ganska mycket, så speciellt är det nog. Fel av mig där innan, sorry guys!
Vi har spenderat en hel del tid med Brita, Cissi och Emma. Och för er som inte vet det, så är det mirandas mamma och syster, samt systerdotter.
Emma, hon är stor nu. Hela fem månader. Och det är sjukt när man tänker efter, att Alissa har varit så liten. Så lätt att bära, och så nyfiken på världen. Tiden går för fort, utan tvekan.
Alissa fyller två år redan nästa månad..
Var tog tiden vägen?..
Haha.. Livet är rätt spännande tror jag, när man är liten, och förvirrande när man blir stor. Iallafall tidsmässigt, jag e rätt borta på den punkten. Trodde det var lördag idag, men det var fredag?
På tal om någonting helt annat, så ska jag operera mig på måndag.
Äntligen, då jag väntat i tre år på denna operationen, ska den bli av.
Vad det är jag ska operera?
Näsan.
Då min förra operation, blev lyckad och misslyckad. Lyckad blev den då näsan blev hel igen, men ändå inte. Jag fick bråsk-bildningar i näsan under läkningsprocessen. Så det tillförde att jag började snarka, och blev mer trött än vad jag brukar vara annars tror jag. För brita sa att folk som snarkar är oftast mycket tröttare under dagtid. Så det kan nog stämma. Eller jag vet inte faktiskt, jag är så van vid detta. Jag kan inte andas med höger näsborre, så det är de dem ska åtgärda iallafall.
Det räknas dessutom som en plastikoperation. Så då kan jag gå runt och vara en liten fjomp och säga att jag har plastikopererat mig, precis som Michael Jacksson, det har inte ni ;) . Mini MJ ska jag kalla mig sen, haha!
Sitter här uppe i kyrkan för tillfället, på "F4U" , Friday 4 U, haha.
Någonting de har startat här uppe, och måste säga att det är ganska få med folk, men det är ändå den sköna stämningen vi alltid har här uppe i kyrkan.
Mård och jag sitter och pratar lite om blogg, och jag fick höra förut av han att han själv har börjat blogga. Tycker jag låter skit bra. För bloggen är ett perfekt sätt att kunna skriva ut vad man tänker på, eller bara för att fördriva tiden.
Annars för övrigt, så är väl livet lugnt.
Tomt som fasen hemma, då inte jennie hänger omkring på kvällarna och dricker tee med mig, så det har jag slutat med faktiskt. Varför vet jag inte, men jag känner väl att det tillhör en del av det sociala, eller nått. Vissa socialdricker kaffe, andra tee. Jag är tee-mannen i detta fallet, haha..
Näe, vet ni vad?
Jag drar mig vidare. Hoppas ni mår bra för övrigt, och ta hand om varandra! :)
Fred ut
/ Robin Pappa Påhlsson
Med en förklaring, kan en handling förklaras
Jag har kommit på att när jag bloggar, så tar jag min tid att fly ifrån verkligheten.
Jag menar, allt som jag tänker och försöker komma underfund med, leder ingen vart,
Tills det att jag kommer hit, och får skriva av mig, av det jag tänker på, och skapar mig en logisk förklaring till det mesta som strör omkring i mitt huvud.
Varför det är så?
Jadu.. Jag har faktiskt ingen aning, jag är en mångtänkande människa som har svårt att släppa taget om tankar..
Ungefär.
För jag menar, det är svårt för en människa, i mitt fall, en ung grabb, att kunna förstå sig på den absurda och rent utsagt sjuka världen vi lever i.
Folosofin övervinner mig, åter igen.
Jag har kommit på, att kärlek förstör en människa, utifrån och in.
Men på samma sätt så gör det en människa komplett. För det finns ingen känsla som är mer underbar, än att just vara kär.
Va fan....
Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan,
Jag önskar att jag kunde ta mig tid att tänka innan jag agerar,
Jag önskar att jag kunde göra varenda människa lycklig,
Jag önskar att livet skulle vara mindre komplicerat än vad det är,
Jag önskar att du kunde förstå, hur tomt det är utan dig...
JA, MÄNNISKOR..
SOM NI SER SÅ SKRIVER JAG MED CAPSLOCK, OCH DET ÄR FÖR ATT JAG FÅR PANIK INOMBORDS, OCH BARA VILL SKRIKA RAKT UT ATT IBLAND BLIR ALLT FÖR MYCKET.
Förlåt,
Komplicerat, förlåt
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
So I had to... Hold on
Ifrån att jag tänkte skriva ett inlägg, så nämner jag det som tidigare skrevs idag, runt fyra-fem tiden,
Sitter för tillfället på mårds dator, som min bror har lånat.. Haha ;D .
Satt och tjötade med lite folk på msn här innan. Då jag plötsligt hörde ett jävla muller.. Tänkte tanken för mig själv "jadu.. nu är det nog molle som kommer". Självklart så hade jag gissat rätt, åter igen. Haha ;D .
Mullret kom ifrån hans blåe traktor (GMC Jimmy). Vilken jag förövrigt tycker är skitfräck. Fastän ingen annan håller med mig om detta. Så.. ja. Jag har ensamrätt i min åsikt, yei!
Uppdatering och även en resumé att ett minst sagt intressant samtalsämne!
Ja mina vänner..
Hur ska jag börja? Haha..
Jag, peter och arndtson kickade lite boll innan, det var bra så. Haha!
Iallafall, nu till det intressanta. No offence boys, the time with you guys is underbar änna!
Carro och Albin kom hit lite senare på kvällskvisten, och stannade här tills klockan blev till runt ett.
Varför?
Jadu.. Det var väl ifrån börjat tänkt att dem bara skulle komma hit och slänga i sig en kopp kaffe, och bara tjöta lite allmänt som vi brukar göra i dessa trakterna (yeah, the ghetto-svensson-spirit lives here too).
Det blev inte alls såhär, då jag satte mig och började putsa på lite koppar med svinto (vilket inte var en allt för bra idé, då repor och annat uppstog som koplikation). Blev avbruten i detta, för att jag fick en tillsägelse att det inte var speciellt duktigt att göra så. Näe Näe, skit i att jag har mitt nöje med att putsa på saker. Så självklart hämtade jag en silver ring.
Fick idén av albin att lägga ner det i en skål med aluminiumfolie, varmt vatten, salt och citronsyra. Gjorde detta, och vi gick upp och satte oss på mitt rum för att kunna dega på lite mer än vad vi vid detta tillfälle hade nått.
Iallafall. Väl uppe på mitt rum, så satt vi och småtjötade, tills det att carro började snacka lite om en bok hon höll på att läsa. Vet inte riktigt vad den hette, men den lät dock grymt intressant!
Det var en sida som handlade om att gud ser det förflutna, nuet och framtiden, så därför kan inte gud bli upprörd över mina handlingar. Det var någoting som klingade ganska behagligt i det, men vi snöade in oss på just det här ämnet med religion.
Jag har tänkt efter en stund ikväll om vad tro egentligen betyder för mig, om varför jag är troende, och valt att leva med Gud vid min sida.
Sålänge jag minns så har jag alltid varit troende, och kommer alltid vara troende sålänge jag lever. Jag kan nog inte direkt svara på varför jag är troende. Men det är precis som ammi sagt, en trygghet i min vardag. Jag vet att jag aldrig är ensam, och att jag alltid är älskad. Så för mig, så har det blivit en del utav mitt nutida jag. Jag har lärt mig att man ska ta vara på det goda i livet, istället för att lyfta fram det negativa. Att kunna gå till kyrkan, utan att det är gudstjänst, utan att gå dit utav tvång. Utan att gå dit, att kunna gå till antingen Unga vuxna, eller ungdomsgruppen och vara mig själv. Att kunna dela min tro med andra människor, utan att bli dömd om vad som är rätt och fel genom tro. Jag har min tro på gud, och det är ingen annan som försöker förändra den. Det är många som frågat mig, Varför tror du på gud?
Jo, just för att Gud är en del av den människan jag är.
Gud dömmer inte mig, och tack för det. Jag känner mig trygg med att tro på någonting jag inte har någon som helst aning om hur stort och allsmäktigt det egentligen är.
Gud finns någonstans i varenda människa, och var detta någonstans lokaliseras är i hjärtan.
Jag vet inte om jag framgår i vad min tro är för er, men sålänge jag vet det, så spelar resten ingen roll. Jag älskar Gud, och Gud älskar mig, precis som den unga pappan jag är.
Åter till ämnet.
Vi satt och tjötade på ganska duktigt, och helt plötsligt så gick vi ifrån tro, död, och jaa.. Vi slutade på neandertalare iallafall.
Och det var skönt att få dela med sig av sina tankar kring just allt det här, även om vi var tre helt olika människor, men ändå lika människor i tankesättet. Läste precis i Carros blogg, om att hon konstaterat att hon är kristen, YEI! Albin är dock inte kristen, eller troende i någon som helst form. Även var han så enormt insatt i detta. Jag tror att det är detta som kallas för allmänbildning.
Efter samtalets slut, vid cirka 10 i ett, så tog albin upp min ring, och jag såg att den blivit blankare. Återigen så gav mig albin ett smart tips, och han gav mig en god tankeställare.
Jag tackar er båda för en mycket behövande kväll, och ber om ursäkt till tantjäveln att jag inte ringde upp dig, haha!
Ja just det ja!
Ska skriva ut en dikt här som jag fick av Agneta i kyrkan, i den leva vidare grupp jag går i.
När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit aska, min vän.
Ty med allting som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag,
genom flingronas dans på Din ruta
skall jag ge Dig en hälsing var dag.
Och när björklöven spricker om våren
och Du känner en varmare vind,
skall Du ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser Din kind.
Och då vet Du jag är inte borta
nej, mer nära än du kan förstå
genom allting som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek Dig nå.
Det är någonting med den texten, som får mig att må bättre.
Jag vet att jag aldrig blir ensam, så jag behöver inte oroa mig längre för det.
Djupa tankar, många minnen, framtiden kallar, fånga den.
Kärlek och respekt till er som förtjänar det
Puppylove, du är bäst (L)
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Still shining on,
Ett tag sen sedan vi senast hördes.
Har hänt minst sagt en del saker sen sist vi hördes. Tankar som svävat ifrån ena hjärnhalvan till den andra. Ja, vad ska man säga? Folk är oförutsigbara när det gäller i stort sätt allt.
Jag har blivit ganska paranoid också tror jag. Väldigt rädd för att stå ensam kvar tror jag. Men va fan, jag är aldrig ensam. Men det är just detta, att man ska införtala sig detta.
Något som har gnavt hål på mitt huvud, är alla Miranda tankar, som bidrar till att man tappar en större del utav sin övriga världsomspegling.
Men va fan. Livet har levt mig ganska gott ändå, jag är nöjd. Eller nej, jag är inte nöjd någon stans. Jag kunde varit nöjd, om allting ville som jag ville för en gång skull. Men ja, keep ya head up.
Mitt kall här i livet är att sprida glädje, tror jag iallafall. Att hjälpa andra människor. Så långt har jag kommit i tankebanan kring framtiden.
Ändå så har jag inte lyckats hitta något sommarjobb.
Någon som har nån bussig pappa, eller någon annan kontaktbana som kan trycka in mig på ett hörn?
KEEP IN FUCKING TOUCH!
Börjar ju bli lite brådis om vi kan säga det så.
Ja, men va händer annars i mitt liv?
Jag har börjat återgå till mitt liv, som det var innan all skit började inträffa. Enda skillnaden sen innan är väl att jag numera håller mig till tre vänner, istället för tre hundra (ja, överdriften är underbar). Mård, Peter och Tantjäveln är mina lolaja vapendragare.
Påtal om Peter, haha. Sitter och pratar med den tjommen just nu.
Eller ja. Han övergav mig nu. Sängen kallade. Vilket den gör för mig snart med.
Alissa kommer hit imorgon, och jag längtar!
Lilltjejen är stor nu, och hon gör stora framsteg i sitt lilla liv. Hon har exempelvis börjat prata i telefon. Nya ord varje dag på den bruden. Det går fort framåt, och att tänka sig att hon snart är två år, är helt ofattbart
Tiden går för fort..
Näe, jag avslutar med ett citat som världens coolaste och framförallt en av mina förebilder sa,
Du gör bara ditt bästa, när du försöker förbättra vad du gör.
Mahatma Gandhi,
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mahatma_Gandhi
Läs lite om han, om ni inte redan gjort det. Busintressant!
Näe vet ni vad,
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Reggae fantast !
Just nu är jag skitglad. Anledningen? Reggae my friend. Finns inget som får mig på så gott humör som just detta.
Bobban lyfter fram det goda hos människor. Trotts att han var en marijuana puffande jamaikan, så är han ändå min förebild.
Livet handlar om att se det goda här i livet. Gråt inte åt det förlorade, utan le åt det man har upplevt.
Good Friends We Have , And Good Friends We Lost , så jävla sant.
Jag har goda vänner. Mycket goda vänner. Jag älskar er!
Och jag har förlorat goda vänner med. Men det är en del av livet. Det är bara mitt sätt att värdesätta den äkta vänskapen ännu mer. Kärlek och frid med dig Miranda, min älskade bästa vän. Minnet av gör mig stark, men även svag.
Men som sagt, se det goda i livet. Jag fick uppleva en otroligt vacker vänskap med dig. Och jag är ingenting annat än stolt för det!
Jag e helt speedad av glädje,
Förlåt för den dåliga och allmänt deppiga perioden. Men det är så det kan vara ibland.
Jag ska berätta lite glada nyheter nu när jag är såpass allert i fingrarna som jag är :P .
Coffe har tatuerat sig,
Jennie har fått lägenhet,
Alissa pratar mer än barrack obama gjorde på sitt president tal,
LIVET FLYTER PÅ FÖR ALLA , OCH DET GLÄDJER MIG ! :D
IRON LION ZIOOOOON :D
Haha, sjukligt glädjerus :D .
Det är lustigt ibland hur musik kan få en på så extremt bra humör.
Det är någonting i musiken som utrstrålar något i stil med "Vafan homie, lägg ner med deppandet. Allting händer av en anledningen. So what? Shit happends, life goes on!". En trygghet, och ett lugn som inte går att beskrivas med ord.
Fast jag förstår dock inte hur folk kan lyssna på Opera, och säga att det är vackert?
Det är som att säga att sån blod och tarmar musik är bra. Growl, eller va fan heter det?
Man hör inte ett skit av vad dem säger. Samma med opera. För det är ingen som sjunger opera på engelska eller något annat..
En bra opera nisse är dock Paul Potts. Han e kunglig!
För er som missat honom, klicka in fort på youtube och sök på han. GRYM!
Näe va fan. Igår var det en dålig dag. Imorse, och denna eftermiddagen med, fastän att så mycket gott har hänt. Men först nu. Först nu, så mår jag som.. jag vet inte vad. Jag är så glad. En lycka inom mig som är helt underbar.
Ska fortsätta må bra ett tag till här nu, så hörs vi i senare tider. I senare GLADA tider :D .
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Hold on ,
Inatt satt jag och tänkte skriva ett blogginlägg. Då jag inte kunde sova, för det var bara en jobbig natt helt enkelt.
Mycket miranda-känslor som bubblade upp, och ja.. En tårfylld natt helt enkelt.
Men tja.. Jag försöker så gott det går. Ibland är det inte alltid lätt, det är inget mer än mänskligt.
Varför jag inte skrev något inlägg var för att jag kom inte på vad jag ska skriva, jag hade absolut ingen som helst aning. Tankarna bara rusade omkring i huvudet, och jag hade ingen koll på vad som varken var ut eller in.
En mångspridd natt helt enkelt.
Nu sitter jag här, och alissa springer omkring här i vardagsrummet. Sneglar lite lätt på Oprah, fastän jag såg detta avsnittet igår.
Jennie har åkt iväg för att göra iordning i sin lägenhet. Ja juste, förresten. Hon har fått sig en lägenhet nu!
Jag är lycklig för hennes skull, för det finns ingen som förtjänar det mer än hon!
Har väl inget direkt att skriva. Det enda som står planerat idag är att alissa ska äta "lussuss" vilket i våran mening betyder russin.
Mamma skickade med oss en biltema katalog när vi gick ner för trappan. Och då kom jag och tänka på att jag vill ha en ljusslinga under min säng. Nån som har någon aning om var man kan köpa dem? Antingen röd eller blå. Haha ;D .
Näe , nu har jag inget mer att förmedla ut till folket. Så jag drar mig vidare, och är social mot Ragger, som förövrigt kom precis hit :) .
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Just när allting känns bra..
Inte för att det har hänt mig direkt på sistonde, utan mina tankar har bara varit som en berg-och-dal bana.
Jag tänker mig inte för innan jag gör någonting, för att det är väldigt lätt att vara efterklok, som en god vän säger.
Men jag måste erkänna att jag mår bättre faktiskt. Jag känner att jag börjar få koll på saker och ting.
Kanske för att jag börjat gå i en leva-vidare grupp. Dock har jag bara varit där en gång. Men det kändes ändå som det gjorde min vecka lite lättare, då jag har fått prata av mig lite granna.
Och att jag haft min tappra tee-drickande vapendragare Jennie, och min livsglöd Alissa, har gjort min vardag ännu mindre besvärlig i tankebanorna.
Jag vet inte riktigt vad det är med det egentligen. För när jag är med er två, så släpper jag omvärlden, och bara lever i nuet. Tankarna som ligger på hela dagen, begränsar sig och kommer under kvällstid. Men jag får stränga order om att sova av, den som känner mig bäst här i hela världen, Jennie.
Och ni får mig att skratta.
Jennies klockrena kommentarer, hennes besatthet av pokémon, (speciellt bulbasaur). Haha, näe driver bara. Men det är såna saker som får en att må bra.
Jag har fått mycket bättre kontakt med mig själv känns det som. Huvudet på plats, och tankarna, nästan iallafall, på plats.
Tänker tillbaka då och då, och visst saknar man det ibland. Men jag skulle inte byta ut någonting i världen mot den tid jag har nu. Då jag har världens absolut bästa vän, Jennie. Och världens absolut bästa dotter, Alissa.
Jag känner att det var väldigt mycket Jennie i detta inlägget. Men det kan hon gott ha. Som orkar stå ut med mig. Haha ;D
Tyvärr.. Så kommer dessa tider, då när allting löser sig för mig, skiter det sig för andra.
Sympati och kärlek har jag för er.
Något annat som kom på tal idag, var en semester, då jag, peter, kärring och min bror satt och pratade bara lite allmänt efter att vi varit på dop för lilla Emma tidigare idag. Så kom vi in på att vi vill iväg och hitta på någonting i sommar. Galet go tanke faktiskt. Tänk om vi skulle blade:a ner till halmstad i sommar. Alltså åka på inlines semester. Kan bli roligt faktiskt, och samtidigt, som jag sagt att jag ska börja träna, en väldigt hälsosam semester.
Om det skulle vara någon mer som är på, så hör gärna av er, ni vet var ni kan nå mig!
Melodifestivalen är som en står smörja bestående av skit, och skräp. Påtal om annat då :)
Jag har ingen som helst aning om vad jag ska skriva mer, så jag hoppar över detta, och finner lite sömn som lockande.
Fred ut,
/ Pappa "Psyyyyduck" Påhlsson
Lev för nuet.
Jag har lovat mig själv att sluta kolla på gamla blogginlägg, då de bara gör mig deprimerad.
Dagar som lovet med SPL, dagar med Miranda, ja.. Det finns mycket som gör en helt sentimental, fast på samma gång som får en att bryta ihop och känna sig allmänt deprimerad.
Jag läste min dikt till Miranda precis.
En dikt som får mig varenda gång att inse att man ska ta vara på det som är gott här i livet, och de som betyder någonting för en.
Kan lägga upp den åt er här, så ni kan få se vad som får mig att bli mer tankspridd än någonsin här i livet.
Våran relation till varandra var inte som vilken kompis som helst
Med dig vid min sida kände jag att någonting har fått mig frälst
Jag hade äntligen fått min efterlängtade älsklings lillasyster
En som jag kunde trösta när hon var nere, som mest dyster
Du fyllde upp en stor del av mitt hjärta, större än du tror
Men nu är du borta, och jag sörjer dig som din egna storebror
Jag tänker ständigt på dig, du försvinner aldrig ifrån min näthinna
Jag minns dig som tjejen vars livsglöd lät sig ständigt brinna
Allt du ville var att alla andra skulle må underbart
När du var glad, skrattade du, och det klingade så klart
Jag önskar att detta tillfället skulle komma till min dörr, och knacka på
Med dina popcorn, och det där flinet som förvandlade hela världen bort ifrån det grå
Och istället målade världen till enda stor sol med ståtliga solstrålar
Utan dig vid min sida nu är allting så mycket mer försvårart
I mina ögon kommer du alltid vara mer än vad ord räcker till
Lillasyster, jag älskar dig lika mycket som sommaren gör med sin första fjärill.
Samtidigt tänker jag att jävlar va bra jag är som klarat mig genom detta.
Det är tack vare er. Mina vänner, och Alissa. Älskade alissa.
Men jag är faktiskt lycklig, kan jag gott erkänna.
Eller inte lycklig. Men jag är långt ifrån olycklig. Jag är.. Nöjd med mitt liv typ.
Jag har världens bästa vän, Jennie
Jag har den bästa dottern, och energikällan man kan tänka sig, Alissa
Jag har världens bästa bröder, Christoffer, Andreas, Markus
Jag har världens bästa mamma, som för mig betyder i stort sätt hela världen för mig, Mamma
Och jag har världens bästa vänner, Mård, Peter, Kärring, Hanna.
Jag älskar er! Mer än vad orden räcker till.
Jag har alltså allt jag behöver inom en krets, som kallas för vänskap och familj.
Som ikväll. Mård och Peter drog med mig ner till OK, för att bara gå ute och prata. Eller ja, rättare sagt, jag frågade om dem skulle med ner, då jennie ville ha Snickers. Men hon hade somnat när jag kom tillbaka, så jag satte mig här, och började läsa igenom lite granna vad man har skrivit. Inte bra, för nu e jag fast i mina tankar.
Jag ska sluta klaga på att jag e deprimerad, och börja se mot ljusare tider. För jag har egentligen ingenting att klaga över. Allting är exakt som det var innan, bara att det är lite små förändringar. Det är inte några drastiska förändringar som är värda att nämnas även i detta inlägg. Haha.
Så vad gör man när man är Robin Påhlsson, Filosofen, en sån här sömnlös natt?
Man går och lägger sig, i hopp om att kunna somna.
Det är allt för mig, jag har ingenting mer att förmedla till er.
Jag känner mig redan mer positiv, då livet löser sig för folket i min omgivning. Sålänge ni är glada, är jag glad!
Keep ya head up, soldier!
Det är vi själva som skapar våran omgivning, på det sättet vi påverkar folket i våran omgivning.
Vi kan alla hjälpas åt att skapa en bättre omgivning. Som Obama (the great leader) säger, Yes we can!
Kärlek och respekt
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Plötsligt verkar allting ha en mening, men fortfarande så är allt ologiskt.
Just nu sitter jag och har ett sånt där "mellan-humör", som jag kallar det.
Då allting varken är bra eller dåligt.
Min hjärna har uppnått den grad jag klassar som kollision med min syn på verkligheten.
Ingenting går ihop, och allting är bara huller-om-buller.
Det är allt ifrån att jag har världens bästa dotter, och är världens stoltaste pappa,
Tills det att jag ångrar att jag inte följde med Miranda ner till OK, natten då hon försvann.
Och för att inte tala om vad som pågår där emellan. Det är som ett riktigt hemskt börsfall typ. Då först aktierna ligger på topp, sen sjunker de ner till botten. På bara några sekunder, eller minuter.
Jag är inte speciellt insatt i det där med aktier och fonder.. Eller rättare sagt, jag är inte insatt över huvudtaget. Utan jag hatar det kanske mer än vad jag hatar falska människor.
Jag har även börjat fundera på hur människor ser mig som person. För det är någonting jag själv funderat på, hur jag ser mig själv ur en annan människas ögon, alltså.
Min mamma, och flera andra folk säger att jag har talets gåva. Men jag vet inte om jag kan hålla med om det.
För jag är skapligt duktig på att skriva ihop kladdkludd, då jag klassas som en väldigt fundersam samt en aning filosofisk människa. Men på senaste så har jag börjat tänka mig för innan jag pratar med en människa öga mot öga. Vilket jag inte vill göra egentligen. Visst, det har ju sina fördelar. Men jag blir ju överkörd i diskussioner (vilket aldrig tidigare har hänt mig), och har ingenting att säga tillbaka. Jag vet absolut inte vad som har hänt med mig. Men någonting är det, och jag är en aning rädd att jag har grävt ner mig själv i tankar såpass mycket, att jag inte längre bryr mig om vad folk säger eller tycker om mig längre.
Vilket också kan ha sina för och nack-delar.
Folk säger att man inte ska bry sig om vad folk tycker och tänker om en själv. Men det är ju självklart att det påverkar en själv, om folk har en bild av en, som man verkligen kan leva upp till. En negativ bild, ger negativt bemötande, och tvärtom. Ja ni fattar hur jag menar?
Hoppas det i varje fall.
Jag saknar mig själv ibland. Alltså mitt gamla jag. Som inte tog skit ifrån någon. Och om jag framstår som någon förorts-soldat så är det inte så jag menar. Utan jag menar att jag tog ingen skit, utan verkligen brydde mig om vad folk sa.
Fyfan va fjantig jag låter när jag tänker efter. Men det är klart att det är såna frågor som sätter sig i huvudet på en själv, då man väl snurrat in sig på ämnet.
Det är ju som allting annat. Om man snurrar in sig på fotboll (som idag förövrigt var en jävligt tråkig fotbolls dag, och jag blir besviken på Barca) så kan man ju inte hjälpa att jämföra olika lag. Detta är alltså min jämförelse i mina tankar, och mitt tankelopp.
Så mitt nya mål för livet, är att kämpa vidare, och att aldrig ge upp.
Dags att ta nya tag. Allting går förr eller senare emot positivare tider!
Blicka framåt, och sluta se bakåt.
Ja, haha, det finns många sätt att kunna uttrycka sig.
Hittade en gammal grej på datorn, som jag hittade på någon sida för två år sen om jag inte har fel, rätt smart faktiskt..
Vi begår våra misstag för att inte göra om de,
Vi sviker varandra för att sätta vänskapskärleken på prov,
Vi bryter mot våra regler för att veta vart gränsen går,
Vi ljuger för att inse att sanningen varar längre,
Vi glömmer för att påminnas,
Helt plötsligt verkar allt ha en mening.
Näe, vet ni va.. Jag ska knata vidare, då en kopp tee låter gott.
Kul att tjöta, hoppas ni fattar någonting, för det gör inte jag.
Fred ut
/ Pappa Påhlsson
Det finns inte någonting jag inte skulle kunna göra för dig,
Är jag för ung för att slå mig ner?
En låt som sammanfattar mina tankar kring livet, innan Alissa föddes. Och i ärlighetens namn så måste jag säga, att låten är fruktansvärt bra.
Anyway.. Hej!
Ser att jag håller min rutin i full gång, i att skriva blogg med en veckas mellanrum. Haha.
Har väl inte hänt allt för mycket sen sist, mer än att jag har kopplat in Christoffers dator i mitt rum. Så jag sitter för tillfället i min säng och skriver, haha. 32" LCD HD-Ready datorskärm, är ingenting annat än rätta takter.
Nu ser man åtminstonde litegrann i varje fall ;D.
Annars är väl läget stabiliserat på en jämn nivå med havsytan. Någolunda i vart fall.
Lite tankar som spökar omkring. Och en förbannad hosta som väcker mig mitt i natten av andnöd typ. Men annars så går det sakta men säkert mot bättre tider, hoppas jag. Tar inte ut någonting i förskott, som en kär vän till mig brukar säga. Men mycket vis, men ändå en nära vän. Kanske min bästa vän.. Eller ja, helt utan tvekan, min bästa vän.
Jag har kommit på en rädsla jag har här i livet, en rädsla som ständigt sitter i bakhuvudet på mig.
Jag är rädd för att visa mig svag. Att känna att jag tappar greppet om mitt eget liv. Det har hängt med mig nu i ett par dagar, och jag har ingen som helst fattning av var den kommer ifrån. Jag vet inte vad som händer med mig själv.
Resumé; Förvirrad.
Annars gör jag inte alls mycket, sitter och tänker ut om vad jag ska skriva om nästa vecka i min blogg, då jag sagt innan, att jag uppdaterar bara en gång i veckan, haha!
Alissa ligger och sover, jennie är iväg på ärenden, och jag ligger här och segar.
Måste även passa på att berätta hur jävla dyrt det är med mat nu för tiden. Vi var och handlade igår, för närmare 2 tusen kronor. Till min stora förvåning, då hela kundvagnen var full med mat, så syntes det knappt i varken skafferi, kylskåp eller frys att vi varit iväg och handlat. Hur kommer detta sig? Antingen är maten sjukligt dyr, eller så har vi väldigt stort kök. Då jag vet att vårat kök inte är sådär överdrivet stort, så vet jag numera att maten är SVIN dyr.
Det märks även att det är finanskris och lågkonjuktur nu för tiden med. Då man inte kan få något som helst extrajobb, eller ett sommarjobb. Jag sitter dock fortfarande och inväntar en intervjukallning till Liseberg.
Påtal om liseberg.. Jag saknar sommaren..
Inget mer nämnvärt att skriva, så jag knatar vidare på stora internet för att finna någonting intressant.
Fred ut, tills vidare!
/ Pappa Påhlsson
Torsdag.
Jag sitter här inne i förrådet, som jag för övrigt städade ur häromdagen. Så nu är det rena chill-zone här inne.
Alissa sitter här brevid mig och läser "Halvan - Här kommer sopbilen". Som jag dock inte tycker är en barnbok. Men det vore ju strax intill skandal i att ta ifrån henne boken och säga att hon är för liten för den, haha!
Jag vaknade av ett jävla dönande imorse, då det lät som extremt hög, tätt inpå löjlig bas sattes igång precis utanför mitt fönster. Efter en liten stund kom jag att tänka på att dem håller på att renovera badrummet två hus bort.
Sånt kan vara skapligt irriterande. Att folk väcker en, när man väl är ledig. Inte att dra igång en jävla borrmaskin, eller va fan det nu än var, och döna så inåt fan..
Såg även att det var nästan två veckor sen jag skrev. Och det blev nog som jag har sagt innan, att jag skriver max två gånger i månaden här. Förlåt, om ni är några som följer min blogg, men det händer alldeles för mycket för att jag ska för överhuvudtaget kunna skriva någonting här, då jag saknar tiden. Och det är ingen idé att säga att jag ska bättra mig, för det gör jag inte ändå..
Jag tror att jag vill vara den perfekta människan. Men sanningen är, att jag är nog den sista som kan vara det..
I måndags var vi i Danmark. SPL On Tour. Dock saknades sheriffen, och tanten. Alltså, Jennie och Kärring.
Och det dröjer nog ett tag innan jag åker till danmark igen. För det är ju inte det bekvämaste för plånboken att bli tunnare och tunnare. Men det är vad folket säger, jag är spelberoende. Ja det är jag, men varför ska ni lämna mig ensam vid dem här enarmade banditerna, när jag redan innan vi klev på båten bad er att inte lämna mig ensam vid maskinerna, för jag spelar bort mina pengar? Haha.
Det var dock inte samma grej att vara i Danmark denna gången som det var sist. Jag saknade min lojale supar-vän, JenJen.
29 Oktober, 2008. Dagen efter jag fyllde arton. Det var den dagen vi gjorde ölhäv till en sport, och att decka till ett nytt döds-straff. Men det tas igen fram mot våren igen, aight? ;) .
Antingen till resan ner mot prag i partybussen, eller danmark över dagen. Eller både och. Du bestämmer. SPL is at your side!
(Haha, ja det är säkert många som tänker nu på mitt inlägg där jag förmedlar att man inte ska supa, etc. Men jag sa faktiskt att någon gång ibland är OK ;D)
Nu ser jag att klockan är tio över elva, och min första kopp med kaffe är slut.
Jag kom även på att det är öppna förskolan idag uppe i kyrkan. Så vi ska gå upp dit strax.
En kaffe till, sen så ska man finna sig orken till att gå upp.
Fruktansvärt trött har man varit dessa dagarna. Och jag undrar om man inte har gått och blivit lite sjuk?
Det är ständigt dessa tankar som ligger och gnaver.
Sanningen är den, att jag är rädd. Jag är så grymt rädd.
Jag är deprimerad, och jag hatar det.
Varför kan inte saker bara återgå till vad det brukade vara?
Damn I hate this moments.
Nu traskar vi vidare, och vi hörs säkert om två veckor igen! Haha.
Fred ut ,
/ Pappa Påhlsson
Master of my mind , captain of my soul .
Idag är det en bra dag, känns det som. Även fast min mobil är urladdad, och min mamma skulle ringa mig efter två, så är ändå dagen lovande.
Jag sitter för tillfället här vid datorn, samtidigt som jag lagar lite käk till bruden Alissa.
Hör ett "skåål, pappa, skåål" här brevid mig, haha. Och det är Alissa som står med sin mjölk och ska skåla.
Undra när fisken är klar egentligen. Jag sitter här och funderar kring hur länge jennie sa att den skulle vara i ugnen.
..... Ja juste, sjutton minuter!
Uppdaterar senare, då jag är lite klar i huvudet, och inte allt för tankspridd.
Later;
Ane Brun - True Colours
Don't be discouraged
Oh i realize It's hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small
But i see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why i love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow
Show me a smile then,
Don't be unhappy, can't remember
When i last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You call me up
Because you know i'll be there
And i'll see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why i love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow