När ögonen observant sneglar ut genom fönstret
Känner mig vilsen, likt en revolver tagen ur sitt hölster
Jag har märkt av en likhet mellan mig och gråskalan i regnet
Regnet kan aldrig falla med glädje, så inte heller jag.
Så vem är jag att döma, när mina handlingar är mer fel än korrekta
Vem är jag att döma, när jag själv är vilsen som ett björklöv i en barrskog
Att födas in i en värld, där papperslappar är viktigare än en mänsklig själ
Känslan av att aldrig känna sig tillräcklig, känslan av att aldrig vara nöjd
Konstanta strävandet för att uppnå någonting bättre, att fly misslyckandet
Känslan att vara nöjd, känslan av att känna sig färdig som människa
En färdig människa, är en farlig människa
Försöka leva, försöka lyckas, försöka inspirera, försöka inspireras
Precis som märken av skosulan på svarta skor, på gymnastikhallens golv
sitter önskan av att lyckas med livet, så hårt inprintat, som en del av min ryggmärg.
För precis som rotsystemet i en tropisk regnskog, så hör vi två samman
Vi föddes under samma himmel, vi föddes båda till samma jord
Så varför ska du bete dig som om du vore en bättre version av en perfektion
Livet skapar sina egna mysterium, varje dag är en ny skattjakt
Även om du inte finner skatten, så har du lett in dig själv på sökandets väg
Du tillåter dig själv att söka, du vägrar dig själv att vara bekväm i att vara standard
Vem vill vara som alla andra, när vi alla är olika, när vi alla är unika
Vill du hoppa längdhopp, när du är skolad pianist
Vill du tvingas till våld, när du egentligen är motståndsaktivist?
Livet kan krisa i olika lägen, och det känns som din existens sätts i brand
Är du den typen av människa som reser dig som Fenix ur askan
Eller lägger du dig ner på marken, låter hoppet tina ut som askmoln i vinden?
Minns du hur vi tillsammans brukade prata om hur våran framtid skulle se ut
Rena och ärliga konversationer som inprintade sig och skapade önskedrömmar
Drömmar som en bättre morgondag, drömmar som blev till en verklighetsflykt
För där borta i mina drömmar kan jag vara den jag egentligen är
Utan krav från olika håll, utan bekymmer som tynger ner mina axlar
Ingen ständig press att jag måste lyckas, för jag duger precis som är
Jag kan inte hjälpa att jag föddes till den jag är, därför kan jag inte heller beklaga mig
Jag tror på förändring, jag tror på förbättring
Jag tror att någonstans där ute finns tillflyktsorten där jag finner mitt andrum