Även om det var ett tag sen jag skrev, så har jag lämnat information vid tidigare tillfälle om att jag inte är en speciellt aktiv bloggare. Vilket ni dock borde förstått vid det här laget.

Det händer mycket runt omkring, som jag inte vill nämna någon annanstans än i mitt egna tysta rum, nersläckt och ohörande från utomstående människor.

Jag är en grubblare, och en ganska odödlig sådan. Vilket både har sina för- och nackdelar.

Ja, orden säger väl sig själv, utan att jag behöver yttra mig mer om olika teorier om vad som är vad?

Usch, va jag låter negativ! Vilket jag faktiskt inte vill vara. Jag är inte speciellt negativ som person. Utan jag betar tillbaka till livet, ganska fort faktiskt. Jag kan helt ärligt vakna på morgonen, och känna att idag är en bra dag. Idag mår jag bra. Jag älskar livet, precis som livet älskar mig. Gilla läget typ.

Skrev en dikt angående det där, vilket kanske kan bli den dikt jag är mest nöjd med, av alla dikter jag skrivit, då det har tagit ett par månader att beta ihop den.

Texten i sig, låter väl något i stuk med att jag inte alls gillar livet eller what so ever. Men redan innan jag postar den, så kan jag förklara för er att det handlar mer om att jag vinkar farväl till min depression. För jag orkar inte vara negativ längre.

Det är dags att ta nya tag, att ta tjuren i hornen, och visa vem det är som bestämmer.

Såå ja.. Shoot!

Allt för denna gång,

Frid och kärlek

/ Pappa Påhlsson