När jag väl tänker mig in i det här med blogg. Så inser jag att det är väldigt lätt att dela med sig av för mycket.
Jag kan i stort sätt säga att jag skriver det mesta som händer i mitt liv. Fastän jag vill vara anonym.
Fast det blir lite av en mixad blandning där. Man vill inte hänga ut sig för mycket, men det bästa jag vet är att skriva?
Anledningen till att man inte vill hänga ut sig för mycket är för att folk får veta så mycket om en själv. Och det brukar oftast sluta med att folk tror att dem känner mig bättre, än vad jag gör själv.
Det finns en som gör det, och det e fröken Larsson. Och jag låter det vara sådär.

Men samtidigt så känner jag att jag måste skriva av mig, och jag älskar att få respons över mitt skrivande.
Som tillexempel min bror skrev till mig nu här på kvällskvisten "du har en bra blogg, du skriver bra". Och ja.. Jag kanske skriver bra, kanske inte skriver bra. Jag skriver Robin, jag skriver bara ner det jag tänker, och det jag tycker.

Jag tror faktiskt att jag överväger att fortsätta skriva som jag har gjort innan. För samtidigt som jag läser mina inlägg, så ser jag att jag hänger inte alls ut för mycket detaljer.
Sedärja, det blev ju bra till slut ändå!

Idag har jag praktiserat.
Och jag fullkomligt älskar min praktik, för ja.. Den e så underbar.
Tiderna e dock lite sketna , men det står jag ut med !
14-20:00 every day baby ;D .

Nu beger jag mig vidare, för vidare samtal om att Cementa e bättre än dåliga Jehander med bror!

Fred ut
/ Pappa Påhlsson